Dikter till begravning

Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.

Alf Henrikson

Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra,
det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Ändra inte Ditt tonfall,
Håll sorgen borta från Din röst.

Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.
Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn
finnas med Er där hemma.
Uttala det som ingenting hänt, sorglöst
Utan spår av skuggor.

Låt livet gå vidare
med samma innebörd som tidigare.
Det går vidare
därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.

Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du inte längre kan se mig.

Jag väntar på Dig
någonstans väldigt nära.
Allt är väl.

Henry Scott Holland

Det finns ett hav som ingen ser
Det finns en grav där ingen dör
Det finns en sol som ej går ner
Det finns en strand i varje själ

Bo Setterlind

Någonstans inom oss
är vi alltid tillsammans.
Någonstans inom oss
kan vår kärlek aldrig fly.
Någonstans
o någonstans

Erik Lindegren

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.

Nils Ferlin

Oroas ej. Räds ej
i uppbrottstimman.
En vänlig hand lugnt
ordnar båtens segel,
som för dig bort från
kvällens land till dagens.
Gå utan ängslan ner
i strandens tystnad,
den mjuka stigen
genom skymningsgräset.

Pär Lagerkvist

Någon kommer osedd
och viskar till mej bara
men genast är jag fullt beredd
att lämna allt och fara.
Någon kommer okänd
men ändå vet jag Vem,
jag bryter upp förväntansfull
för resans och för målets skull.
Jag är ju som ett barn nu
som längtar och vill hem…

Atle Burman

Kom visa mej vägen
kom håll min hand
för jag är lite vilsen
och ensam ibland
det kan vi väl alla vara
kom ge mej ett tecken
jag ser och förstår
en stjärna som visar
vart vandringen går
jag är ju en människa bara

Atle Burman

Inte kan väl nån bli länge kvar
som har reslust i sin själ,
man borde sagt Vi möts nånstans
i stället för farväl
Inte kan väl nån så full av liv
vissna ner och bara dö,
man borde sagt Vi ses igen
i stället för adjö
Inte kan väl nån så stark, så skör
bara bli till mull och stoft
man borde sagt att blommor dör
men aldrig deras doft

Atle Burman

Kanske är det först vid dagen slut
när tidens timglas rinner ut
ja, kanske är det då man får
en aning om vart vägen går,
kanske är det först i kvällens ro
man anar att det går en bro
från världen, den man hör och ser,
mot något större, något mer

Atle Burman